Man behöver inte vara Einstein för att förstå att huvudfavoriterna heter Kanada och Ryssland.

Det räcker med att läsa laguppställningarna.
Idel ädel hockeyadel.

Ryssarnas offensiv ser minst sagt skräckinjagande ut - det finns en skicklighet och en sprängkraft över fyra kedjor som ingen annan kan matcha.

Inte ens Kanada, som förstås också ställer ett mycket namnkunnigt lag på benen.
Men Kanada kommer inte bara att åtnjuta fördelar av att turneringen spelas i Vancouver - med hemmaplan i hockeyns moderland följer också en gigantisk press där det är guld och absolut ingenting annat som räknas.

Samtidigt vittnar det också om en något skev självbild hos kanadickerna, som verkar ha fått omvärlden att tro att de alltid vinner när det gäller.

Men vet du hur många gånger Kanada har vunnit OS under de senaste 14 turneringarna från 50-talet och framåt?

En. 1!

Det var när Kanada vann 2002 i Salt Lake City, efter att i gruppspelet fullkomligt pulvriserats av ett Tre Kronor som sedan stöp direkt det blev knock out-matcher i den ökända kvartsfinalen mot Vitryssland.

Just det nya OS-upplägget i år är värt att belysas.
Gruppspelet blir nämligen inte alls i samma utsträckning som tidigare en uppmjukningsfas.

Nu handlar det inte bara om att vinna - utan till och med många mål.

Alla tolv lagen räknas samman i en enda tabell.

Bara de fyra bästa går direkt till kvartsfinal.

Övriga lag måste gå igenom att kval till kvartsfinalen Det betyder inte bara att Sverige måste jaga bra målskillnad mot Tyskland och Vitryssland, även om Vitryssland i dag - trots skador på nyckelspelare - är en bättre motståndare än för åtta år sedan.
Det betyder också att det är väldigt viktigt att Tre Kronor ser till att även knäcka Finland och vinner gruppen.

Om Tre Kronor kommer tvåa kan det innebära en onödig extra "åttondelsfinal" mot till exempel Norge eller Lettland. En match som givetvis ska vinnas alla dagar i veckan, men en match som spiller kraft och koncentration inför de avgörande matcherna.

Hur går det då?
Jag tycker att det är guldläge för Tre Kronor.

Trots att Tre Kronor kommer som titelförsvarare får laget slå ur underläge, och det är ett bekvämt utgångsläge som svenskar alltid älskat i idrottssammanhang.

En annan framträdande blågul gren är hur snabbt landslaget kan bli en väloljad lagmaskin både på och utanför isen - något som nu blir särskilt viktigt när NHL-gossarna knappt hinner byta om tillsammans förrän pucken släpps.

För lag som Tre Kronor och USA, i mina ögon de främsta utmanarna till Kanada/Ryssland, är det också ett plus att det bara handlar om en enda match i varje steg. Över en lång slutspelsserie, bäst av sju matcher, skulle jag sätta stora slantar på att Kanada och Ryssland i slutändan skulle bli finalparet.

Men i bara en match ökar alltid skrällmöjligheten för den som är underdog och på papperet sämre.

Till skillnad från i Turin behöver det nu inte vila ett blytungt ansvar på våra gamla superstjärnor Nicklas Lidström och Peter Forsberg.

Visst, Lidas är lagkapten och blir viktig med sin erfarenhet, sin respekt inåt och utåt samt sin förmåga att spela enkelt. Men Lidas har peakat karriärmässigt och är inte den som kommer att glänsa mest.

Och visst, Foppa gör sitt fjärde OS, går för sitt tredje guld i sammanhanget, brinner fortfarande i ögonen och håller i vissa sekvenser fortfarande yppersta världsklass. Men Foppa och Tre Kronor kommer att må bäst av att han svarvas in med ett visst mått av försiktighet i någon av toppkedjorna, och att han främst används för sin spetskompetens i powerplay.

Våra go to-guys den här gången tillhör i stället den nya (nåja) generationen och heter - Henrik.

Henrik Lundqvist är målvakten som Bengt-Åke Gustafsson kommer att gå all in på, och det gäller såklart att Henke svarar på det förtroendet med att spela som en matchvinnare. Alla mästarlag har en målvakt man minns, och Henke har redan lyckats vara den i flera sammanhang. Jag är inte lika orolig som många andra tycks vara för Henkes ljumskbekymmer och formsvacka. Står man i mål i ett lag som New York Rangers får man helt enkelt (för) mycket att göra varje kväll, och jag tror att just Henke kan få en extra kick av ett festligt OS som ett ytterst välkommet avbrott i den vardagliga jakten på Stanley Cup.

Henrik Sedin slåss om att vinna totala poängligan i NHL. Större blir det inte, och mer behöver egentligen inte sägas. Tillsammans med broder Daniel är världens bäste tvilling redo att leda den svenska offensiven - inte att bara komplettera Jörgen Jönsson i fjärdekedjan som i OS för fyra år sedan.

Henrik Zetterbergs namn inger stor respekt där borta. Han är komplett i alla zoner. I förra OS bidrog "Zäta" med att blockera skott i egen zon i den sista skälvande minuten i finalen - nu ska han kunna kliva fram som en avgörande skillnad även framåt.

Toppspelarna är, eller bör åtminstone vara, vårt minsta problem. Jag tror exempelvis att få här hemma fattar hur sjukt bra Nicklas Bäckström är. "Bäckis" spelsinne är enastående och ingen kan längre avfärda honom som Ovetjkins sidekick.

Det jag oroar mig mest för i Tre Kronor är om breden är tillräcklig - och balansen.
Backsidan känns i och för sig lite väl tilltagen (jag hade hellre sett 13 forwards i truppen än åtta backar) men rymmer pålitliga defensiva pjäser som Mattias Öhlund, Henrik Tallinder, och Johnny Oduya. Plus en vilde som Douglas Murray som kan skrämma slag på vem som helst. Dessutom är Bengt-Åke Gustafssons båda hjälpryttare Mattias Norström och Tommy Albelin ärrade gossar som kan alla knepen i den defensiva backboken.

Däremot hittar jag inte de rätta komponenterna för en effektiv fjärdekedja. Samuel Påhlsson är visserligen som klippt och skuren för centerrollen där, men yttrarna? Fredrik Modin lär ju hamna i en sån position, men känns allmänt passé och som en konstig uttagning med väldigt lite att tillföra även som marginalspelare.

Rollspelet och att hitta uppställningar som kan släcka motståndarnas stjärnor kommer att bli extremt viktigt.

För det är ju inte bara i Tre Kronor som några rätt hyggliga lirare kommer att ha världens blickar riktade mot sig de närmste veckorna.
Det finns förutsättningar för att detta ska bli tidernas häftigaste hockeyturnering.
Jag räknar ner med dagar, timmar och minuter tills det smäller.